Dessa färgglada små porslinsföremål kallas för Pee eller Pei och är mellan 1,5 och 2,5 cm i diameter. Det är jetonger av en typ som var i bruk i Siam (dagens Thailand) under 17 och 1800-talet. Jetongerna producerades i Kina på uppdrag av kinesiska spelklubbsägare. De var speciellt populära i Siam som under 1800-talet hade goda handelsförbindelser med Kina sedan lång tid tillbaka och en växande kinesisk befolkning.

Museets porslins jetonger kommer från Arne E. Holms (1911 – 2009) samling som donerats till NTNU Vitenskapsmuseet. Vi kan utifrån stil och dekor anta att merparten av våra jetonger kommer ifrån Thailand. För några av markerna finns noterat att de köpts från mynthandlare i Oslo, men vi saknar skriftliga uppgifter om var de ursprungligen varit i bruk. Då markerna på Arne E Holms tid varit ur produktion i årtionden har samlingen troligen gått mellan många händer innan den hamnat på museet.

På andra europeiska museer finns samlingar som donerats av personer som av olika orsaker reste i Asien under tiden då Jetongerna var i bruk. Vid Museum Volkenkunde (Etnologiska museet) i Nederländerna har man exempelvis bevarat brev från slutet av 1800-talet som nämner jetongerna och deras bruk. Dessa brev och jetongerna som donerats av brevskrivaren omhandlas i publikationen ”Playthings in porcelain Siamese pee in the national museum of etnology” av Paul L. F Van Dongen.

På spelbordet

Organiserat spel om pengar har en lång tradition i Kina och när kinesiska handelsmän etablerade sig i utlandet tog de denna tradition med sig. Siam hadde en stor kinesisk invandring under 18 och 1900 talet, de kinesiska spelklubbarna i Siam hade tillstånd att driva spelverksamhet och betalade skatt.

Den inhemska valutan lämpade sig dåligt för spel. De kulformade pot-duang mynten rullade lätt av spelbordet och var omöjliga att stapla, medan de tunna metall mynten riskerade att skadas när den som ledde spelet samlade in dem med hjälp av en skrapa. Detta i samband med att det var brist på mynt i lägre valörer skapade ett behov för jetonger.

Som valuta

I utgångspunkten användes jetongerna endast för spel och transaktioner inom respektive spelklubb, men det var inte bara i spelsamanhang som bristen på betalningsmedel i lägre valörer gjorde sig gällande. Så småningom började jetongerna användas för mindre transaktioner i spelklubbarnas närområde och jetonger från de klubbar som hade bäst renommé accepterades nationellt.

Spelklubbsägarna var skyldiga att lösa in Jetongerna mot en given mängd guld eller silver, detta bidrog till att öka deras trovärdighet som valuta. Produktionen av pee som valuta var oficiellt reglerad av staten, men i realiteten var den svårkontrolerad och 1875 förbjöds bruk av pee som betalningsmedel. Det tog emellertid några år innan lagändringen hade effekt å bruket av pee som betalningsmedel fortsatte troligen i mindre skala fram till 1919 då spelklubbarna förbjöds.

Symboler før lycka och rikedom

Symbolerna på jetongerna är både relaterade till deras bruk som betalningsmedel och deras funktion i spel. Djur, växter, och skrivtecken som förknippas med lycka och rikedom förekommer ofta.

Fiskar är den vanligaste djursymbolen på porslins jetongerna i NTNU Vitenskapsmuseets samling. Fisken, ofta i form av en karp, har många olika betydelser i den kinesiska bildtraditionen. Då ordet för fisk och ordet för överflöd uttalas likt på många kinesiska dialekter symboliserar fisken ofta rikedom och fruktbarhet.

Fisk paret, till höger i bilden har haft många olika betydelser upp genom historien. Mest känd är de som en av bilderna på Buddhas fotsula, inom budismen symboliserar fisken bland annat tålmodighet.  Andra traditionella betydelser för fiskparet är makt och lycka i ektenskap.

Litteratur

Nott, Stanley Charles (1936). Chinese jade: throughout the ages. London: Batsford

Paul L.F Van Dongen. Playthings in porcelain Siamese pee in the national museum of etnology. http://volkenkunde.nl/en/node/359

Welch, Patricia Bjaaland (2008). Chinese art: a guide to motifs and visual imagery. 1st ed. North Clarendon, VT: Tuttle Pub.